arnason

Då var det åter igen dags för hösten att infinna sig. Det börjar bli lite ruggigt väder ute och löven börjar sakta men säkert falla mot marken. Uppdateringen här har varit dålig sen jag kom hem från Gran Canaria. Jag beklagar detta men har haft så mycket annat för mig och inte känt alls för att skriva. Förhoppningsvis kommer det tillbaka nu :)

 

Det har varit en fullspäckad och konstig sommar. Det har hänt mycket - både jobbiga, känslomässiga och roliga saker. Förstår inte vart sommaren tog vägen. Känns som jag nyss tog examen och sommaren kom sig smygande fram. Men nu helt plötsligt är det höst. Regnet slutar aldrig falla.

 

En av de saker som hänt i sommar är att jag tagit beslutet att flytta hem igen för att kunna spara pengar till mitt körkort (som äntligen är på G) och dessutom för att inte ha någon lägenhet att klabba med när jag äntligen kan ge mig iväg på nya äventyr. Det kliar i benen och jag längtar så efter att få komma iväg och upptäcka världen.

 

Sitter just nu på mitt lilla mysiga rum och tänker på "them good old days" och lyssnar på Mika. Det är med blandade känslor. I allt jobbigt som hänt ser jag ändå mycket positivt. Det har varit mycket känslor att sköta om och där finns fortfarande en del kvar att jobba med. Jag ser iaf att jag är på rätt väg och det känns oerhört skönt.

 

Ju längre tiden går desto svårare har jag att se den personen som jag var för några år sedan. En något osäker tjej som trott sig hittat sitt livs kärlek och drömlägenheten mitt i stan, sambo, förlovad, med katt, väldigt hemmakär och nöjd med tillvaron som inte bestod i så mycket mer än kärleken, vänner och familj, träning, resor och lite ströjobb här och där. Till sist vågade jag ta steget att söka utbildningen som kunde leda till mitt drömjobb, och jag kom in. Det gick i en rasande fart och jag trivdes som fisken i vattnet, jag hade hittat rätt. En sån fantastisk känsla. En dag fanns inte kärleken kvar och det gjorde väldigt ont, det kan det fortfarande göra vissa dagar. Utbildningen rullade iaf på och förra vintern bestämde jag mig för att ha min LIA (lärande i arbete) uppe i Stockholm. Det var skönt att komma hemifrån alla minnen och kaos. 7 veckor kändes som en evighet iväg från Skåne men försvann i en rasande fart och snart var jag hemma igen. Fortfarande knäckt av uppbrottet, ledsen och inte alls speciellt glad för något alls. Jullovet spenderades med jobb och en resa till värmen. Sen var det dags för 6 veckor i skolan innan det var den sista och längsta LIA-perioden som väntade oss. Efter mycket slit hamnade jag till sist på Gran Canaria :) mina 10 veckor på ön har varit avgörande för den personen jag är idag. Det var 10 veckor som var fyllda med oerhört mycket känslor och personlig utveckling och det var absolut det bästa jag någonsin gjort under mina 25 år. Jag träffade fantastiska männsikor, bland annat Johanna som var min handledare på Rocky Adventure där jag hade min LIA. Johanna blev inte bara en väldigt bra vän utan också lite som min egna personliga coach. Hon peppade mig, utsatte mig ständigt för nya utmaningar och vi hade väldigt roligt ihop. Tack Johanna :) hem från GC kom en ny Carro. Mer framåt och positiv, sugen på nya utmaningar mm mm. Detta i samband med mycket annat som dök upp längs vägen, som fantastiska inspiratörer, givande böcker och annat har tagit mig hit där jag är idag.

 

För 4 månader sedan tog jag examen och var färdig Eventkoordinator. Jag lovade mig själv att stanna hemma över sommaren, börja med mitt körkort och sen så fort jag kunde efter sommaren ge mig iväg på nya äventyr. Jag vågade inte ens boka biljetter till SHM som jag så länge velat se live, för dem ska ju spela i nov och då har jag ju åkt för länge sen.... Jag har nu bestämt mig för att stanna kvar hemma i Sverige och Skåne tills jag tagit mitt körkort. Detta bland annat eftersom jag är rädd/glad/kalla det vad du vill för att jag inte kommer "hem" igen på ett tag om jag väl ger mig iväg. Det känns väldigt skönt samtidigt som det kliar i benen och jag håller på att bli tokig av att bara gå hemma och "gå" av tiden. Är lite less på den inrutade vardagen och att det alltid är samma saker hela tiden. Nu har jag däremot ett tydligt mål för att kunna ge mig ut på nya äventyr. Ett körkort! Så denna tråkiga och regniga höst ska det köras som bara den.

 

Den en gång oövervinnliga kärleken gör sig påmind lite då och då, men det är längre mellan gångerna den gör det. Ibland undrar jag hur det fortfarande kan göra så ont vissa dagar. Men en dag är det väl min tur igen att få uppleva den underbara känslan som gör allt möjligt igen. En dag när jag är redo och som minst förväntar mig det så dyker den väl upp igen. Just nu unnar jag mig all egentid som finns. Där är fortfarande känslor att jobba med och där är så mycket jag vill göra för mig själv - ta mitt körkort så jag kan ge mig ut i världen och först och främst hitta mig själv igen. Så hösten består av att ta körkort och att jobba med mitt personliga entreprenörskap och utveckling. Dessutom söks det jobb som bara den. Hittat ett jobb som är klippt och skuret för mig som ska sökas i dagarna. Håll tummar och tår för mig! Vem vet det kanske blir en längre vistelse kvar här hemma i kylan innan det blir dags för nya äventyr ute i världen än vad som var tänkt. Jag försöker ta dagen som den kommer och lär mig nu att njuta av just detta.

 

Hoppas vi hörs snart igen, hej så länge :)