.....
Älskade morfar... Som jag kommer sakna dig! För knappt en månad sen gick farfar bort. Och igår somnade morfar också in. Ingen bra höst det här!!!
Jag fick stanna kvar hemma en extra vecka innan det var dags att flyga mot varmare breddgrader så jag kunde vara med på farfars begravning. Och tre dagar efter jag kommit på plats är det dags för nästa tråkiga besked. Det tar verkligen på mina krafter det här.
Tankarna och känslorna brottas mellan att åka hem och att stanna kvar. Få chansen att säga hejdå ordentligt eller följa mina drömmar... Herregud! Vad ska jag göra! Just idag vill jag bara åka hem. Men det är inte så konstigt. Jag har lovat mig själv och familjen där hemma att jag inte tänker ta några beslut idag. För isf sätter jag mig på första bästa plan hem. Dem där hemma tycker att jag ska stanna kvar och ta vara på chansen jag fått. Jag är med på vad de känner och menar men vet inte om jag kan förlåta mig själv om jag missar begravningen. De säger att morfar hade velat att jag skulle stanna kvar här. Och det vet jag! Innerst inne! Det måste bara kännas rätt för mig också. Jag kan inte gå här nere och må dåligt heller.
Många tuffa prövningar den här hösten... Alldeles för många!
Jag pratade med mormor imorse och hon sa till mig att ta dagen för mig själv, gå ner på stranden och ta en promenad, sparka lite i sanden och sen att sätta mig ner och kolla ut över havet och tänka att morfar seglar där ute. Det är precis vad jag har gjort idag! Sitter nere på stranden helt ensam och tittar ut över havet och studerar vågorna som slår upp mot stranden. Känner mig alldeles tom inuti.
Älskade farfar och älskade morfar. Två helt underbara personer som betytt så himla mkt för mig genom åren. Två klippor! Två fantastiska personer som jag kommer sakna så in i bomben! De har ju alltid funnits där. Och nu gör dem inte det längre! Overkligt!
Livstecken från Guadeloupe
Hej allihopa, everybody!
Här kommer lite livstecken från paradiset;) känns som jag varit här läääänge lääänge redan. Galet! Har tillbringat ca 24 h här på Fort Royal och här kommer lite uppdateringar som gjorts.
___________________________
Säger bara HERREGUD vilken flygplats Charles de guell här i Paris är alltså. Trodde jag skulle svimma av tristess innan men har knappt behövt vänta 1,5 h innan det var dags att boarda. Den är så gigantisk stor den här flygplatsen så har fått mig en rejäl power walk idag med ALLT bagage... Haha!
Går knappt att beskriva känslorna som rusar igenom mig just nu. Sjukt nervös kan jag ju säga iaf! Men samtidigt känns det bra. Hur det nu kan göra det :P tiden kommer gå så himla fort och jag har mkt roligt att se fram emot och att längta hem till så är väl därför :)
Något spännande som jag varit med om idag är att på Kastrup vägde min väska 25 kg, oops! Slapp betala övervikt. Men var orolig att behöva göra det här i Paris. Så ringde i panik till päronen där hemma och bad dem föra över lite pengar. När jag kommer fram till in-checkningen väger väskan nu istället 20,4 kg... Hur skumt är inte detta! Haha! Anyway så slapp jag att betala någon övervikt och är överlycklig över det.
Har varit så svårt att packa ska ni veta... Hållt på i flera dagar :P tro mig! Hoppas iaf att jag nu fått med det jag behöver. Svårt att föreställa sig vad som behövs under en fyra månaders period på ett ställe där man aldrig varit. Hur mkt kläder behöver man? Vad är för varmt? Vad är för kallt? Mamma tyckte det såg ut som jag packat för en 2 veckors semester, haha. Känns ju tryggt. Det är iofs mest jobb så man hinner väl inte använda så mkt privata kläder. Sen har jag ju packat ner lakan och handdukar, vilket tar en del plats. Och MASSOR med hygienartiklar! Så är förvånad att väskan nu endast väger 20,4 kg. Men lika glad för det är jag:)
Nu när jag gick ombord på planet så kommer alla de där känslorna rusandes igen. Sånt lyckorus för detta nya äventyr som jag utsätter mig för. Och samtidigt så hugger det till lite i mig när jag tänker på det som lämnas där hemma. Det är mkt känslor! Men jag kan säga att den här resan kommer att ge mig så oerhört mkt och få mig att växa som person. Det känner jag redan nu! Jag är definitivt redo för nya äventyr!
_______________________________
Då har jag avverkat ca 4 h av flygresan. Just 5 to go! Puh! Hemma är klockan 20.00, så inte konstigt att man är lite trött. Jag har börjat läsa Zlatans bok, ätit mat, kollat film (Iron man 3) kombinerat med lite slumrande;) haha! Det tog ett tag innan jag fattade att jag bara skulle byta kanal för att slippa se filmen dubbad på franska. Ännu en typicall me... Haha! Men den bjuder jag på;)
Nu precis i lurarna så kom det en helskön låt där de upprepar "I'm on my way to paradise" om och om igen! Jajamen I am:) hihi! Känns fortfarande så overkligt. Undrar hur länge det kommer känns såhär.
Utanför fönstret har jag en bädd av moln som skimrar i rosa. Så oerhört vackert! Alla snurrande tankar försvinner för en stund. Jag ska verkligen försöka ta vara på varje minut, inte tänka för mkt utan ta dagen som den kommer och se till att njuta av den här fantastiska upplevelsen som jag får chans att vara med om. Det är inte alla som får chansen att göra något sånt här. Och jag är så oerhört stolt över mig själv som tagit vara på chansen. Inte helt utan lite tvivel. Men nu är jag på väg. Jag har lovat mig själv att lyssna på mina drömmar och fullfölja dem så långt det bara går. Tänk att få sitta med sina förhoppningsvis framtida barnbarn och berätta att man bott i Karibien i 4 månader och jobbat. Och få berätta om allt man upplevt! Jag har alltid sagt att jag inte vill sitta där när jag är 40-50 år och ångra att jag aldrig åkte iväg och tog chansen när den dök upp. Så jag är riktigt stolt över mig själv!
Jag sitter bredvid ett jätte trevligt franskt par, två killar. Verkar jätte härliga! De började prata med mig och frågade om jag kom från England. Haha! Bra betyg på engelskan so far iaf. Även om det bara yttrats några få meningar. Den ena killen kommer från Guadeloupe. De frågade om det var första gången jag åkte dit och jag berättade att jag ska dit och jobba för en längre period. Dem tyckte det var lite konstigt att jag lämnade min familj och mina vänner för en sån lång period. Det kan jag också tycka ibland. Men samtidigt som jag skrev innan så måste man följa sina drömmar. Jag sa att detta är ett "once in a lifetime moment" och att tiden kommer gå fort. Innan jag vet ordet av det så är jag på väg hem till alla er underbara människor där hemma igen. De som är värda att ha runt omkring sig i sitt liv finns ju kvar, även om jag skulle var borta 10 månader om året. Eller vad säger ni? Nu ska jag kolla lite film och försöka sova en sväng. Puss på er!
_____________________________
Nästan 24 h vaken. Puh! På resande fot i över 20 h, det är inget att leka med. Resan har överlag gått väldigt bra. Lite rörigt, men vad är väl en resa utan lite röra;) äntligen ligger jag nerbäddad i en skön säng iaf. Förutom att ACn inte går att reglera (läs sviiiinkallt) så är rummet helt ok. Det är lite litet men än så länge trängs jag bara med mina egna saker. Får se när jag får en roomie:) min guidekollega och en av tennistränarna kom till flygplatsen och hämtade mig. Det tog ca 1 h från flyget till hotellet. Har hälsat på en massa folk, kommer väl ihåg ett eller två namn typ. Haha! Sen har jag träffat Eric som jag gick reseledarkursen i Bad Gastein med. Han är också här och jobbar. Världen är bra liten alltså :P sen fick jag lite käk och nu har jag äntligen landat i sängen. Får hoppas jag kan sova en stund inatt trots alla intryck och tidsskillnaden framför allt. Jag har inte orkat leta upp något nätverk än, får bli morgondagens projekt efter mötet med min närmsta chef. Wish me luck!!! Lite nervös är jag allt. Men det är bra! Jag hoppas ni har har en bra helg där hemma. Kommentera och skriv lite vad ni gör där hemma också så det inte blir som på GC där ni hade stenkoll på allt jag gjorde, men jag hade inte en aning vad ni hittade på;) Tjingeling och puss på nosen;)
______________________________
En lååååång dag. Är fortfarande jetlagd så sömnen och hungerkänslan funkar inte riktigt som dem ska. Första gången jag vaknade inatt trodde jag att jag försovit mig, då var klockan 03 lokal tid här, och 08 hemma. Puh! Kunde somna om men vaknade säkert fem sex gånger till. Halv sju bestämde jag mig för att ge upp. Läste lite, lyssnade på musik och stirrade i taket. Härlig morgon! Jag tog en dusch och gav mig ut i värmen mot frukosten. Då immar mina glasögon igen :P haha! För stor skillnad på temperaturen inne på rummet och utomhus. Jag frågade om man kunde reglera ACn men det skulle jag helst inte göra för då kan sakerna (inklusive mina kläder) börja mögla. Det måste tydligen vara så pass stor skillnad. En annan sak jag ska tänka på är att inte ha min dörr öppen, för då släpper jag in den varma fuktiga luften och saker kan börja mögla. Lite annorlunda här i det här tropiska klimatet.
Måste ju berätta också att havet ligger ca 30 meter från min dörr. Helt sjukt! Där är lite buskar och träd i vägen men är så härligt alltså! Gå inte att beskriva så vackert här är. Känns fortfarande overkligt!
På väg till p-matsalen träffade jag Hans som är activity manager här på hotellet, alltså en av mina chefer. Vi pratade lite och sen var det dags för frukost. När jag käkat skulle jag ha möte med Vasco som är guide supervisor här på Fort Royal (ännu en av mina chefer). Han var upptagen så jag fick stå och vänta en sväng innan vi kunde börja. Han gick igenom det viktigaste som jag försökte få att fastna i huvudet. Och sen var det dags att hitta guideuniform. Vi har beiga shorts och röda t-shirts, sportiga looken, när vi är på utflykter och jobbar i activity desk. Så grannt så!
Dagen har sen bestått i att försöka lära sig hotellområdet. Jag har faktiskt också, tro det eller ej, fått ta minibussen och kört iväg för att hämta lite gäster på ett dykcentra en bit härifrån som vi samarbetar med. Herregud vilken upplevelse! Haha! Vägarna är rätt bra men krokiga, smala och backiga. Sen följer de inte riktigt hastighetsgränserna... Det gick bra, trots att jag aldrig kört en minibuss i hela mitt liv, har faktiskt aldrig kört någon annan bil förutom mammas bubbla och pappas opel. Haha! Värt att tillägga är också att igår när jag kom hit så var det bäcksvart och jag hade verkligen ingen aning om hur här såg ut när jag satte mig i bussen. Jag fick en jättefin beskrivning på engelska av Vasco och sen var det bara att ge sig iväg. Puh! Kom hem hel iaf och med nöjda gäster. Fast jag körde förbi dem en gång först för att jag missade gatan som jag skulle parkera på. Haha! Den bjuder jag på mina vänner:)
Sen har jag även fått sitta i activity desk, som ska vara bemannat vissa tider under dygnet. Ensam (största delen av dagen)!!! Ni kan ju ana hur det gick :P tusen frågor om alla utflykter - på svenska, engelska och franska... Jag lyckades lösa en del iaf och bokade även in lite grann. Men shit vad det är mkt att lära sig. Ett tag tänkte jag - vad har jag gett mig in på! Sen vände tankarna och jag kände att jag längtar tills jag kan allt så man verkligen njuta av jobbet!
Ikväll har vi påbörjat en franskakurs. Det är en svenska som är super duktig som försöker lära oss nötter lite franska;) jätte kul! Faktiskt. Och kände igen lite grann sen högstadiet, det trodde jag aldrig!
Har träffat så mkt nytt folk idag. Helt galet! Åter igen inte många namn där som man kommer ihåg. Alla är super trevliga iaf och kommer fram och pratar med mig, frågar hur min första dag varit och drar med mig på t ex franskakurs. Jag är inte äldst i det här gänget som jag var på Korsika. Här är rätt blandat, mest unga men några som är i min ålder och äldre också. Skönt när det är en mix av åldrar. Så mkt erfarenheter och olika personligheter!
Nu ska jag nog gå tillbaka till mitt kalla rum och läsa lite eller kolla något avsnitt av någon serie.
Tja råååå!
Dags för nya äventyr
Det börjar bra det här :P på flygplatsen i Cph börjar vi med lite näsblod... Som tur är i god tid innan planet skulle gå. Haha typicall me!
Anyway, I'm on my way! Kan inte tro att det är sant. Så sjukt overklig känsla... Tankarna snurrar! Herregud. På ena hållet: vad f*n har jag gett mig in på!!! Andra hållet: shiet vilket äventyr jag ska ge mig ut på!!! Detta kommer bli en riktigt utmaning för mig på många sätt. Jag har aldrig varit iväg så här lång period långt bort. Jag kommer sakna ihjäl mig efter nära&kära där hemma. Det är ett nytt jobb och en ny destination. Det är iofs också charmen med att jobba så här;) det blir mkt engelska. Mkt nytt av allt! Vilket också självklart är väldigt väldigt härligt.
En nära vän som också jobbar i branschen skrev till mig innan: ta vara på varje minut, vardagen hemma i Sverige finns kvar och väntar på dig, den här chansen får du bara en gång. Ska verkligen försöka tänka så! För egentligen: WOW vad häftigt att man får en sån här möjlighet att åka iväg till en destination jag tidigare bara har drömt om. Och jobbet - jag verkligen älskade det på Korsika. Vad skulle göra saken annorlunda den här gången? Jag vet att jag kommer att tycka att det är svårt, jobbigt och längta hem. Men det är en del av den här resan! Ett sätt för mig att komma iväg och ta hand om mig själv och verkligen uppskatta allt det man har runt omkring sig på hemmaplan och tar för givet!
Snart är det dags att hoppa på planet mot dagens första stopp - Paris! Där ska jag sen tillbringa mer eller mindre hela dagen innan resan fortsätter mot paradiset Guadeloupe. Jag ska landa där ca 20.00 lokal tid, vilket innebär 01.00 hemma i Sverige. Det är alltså 5 h tidsskillnad, så det ska bli spännande att se hur lång tid det tar att anpassa sig till.
Dags att hoppa på planet! Hörs snart igen hoppas jag:)
Tjingeling!
Resbeber
Ja... Alltså resfeber har smugit sig på sakta men säkert! Mitt avresedatum har varit så långt bort hela tiden och skjutits upp flera gånger så det har inte känts som att jag ska åka. Men nu är det snart dags! Herregud! Vilket äventyr jag ska ge mig ut på.
Ligger klarvaken i sängen och lyssnar på regnet som smattrar mot mitt fönster. Så fantastiskt härligt! Funderar på veckan som gått och vad som väntas komma de närmsta veckorna. Vilka kontrast!
Hela denna veckan har varit som ett långt avskeds- och kramkalas. Har försökt att klämma in så mkt som möjligt och att hinna träffa så många som möjligt. Jag kommer ju hem igen men känns ändå som man vill passa på. Livet är för kort för att sitta still och ha tråkigt ;) i måndags blev det en lugn hemmakväll med mamma och pappa. Vi käkade tacopaj (som jag önskat) och sen blev det ost och kex till efterrätt. Bara älskar att kunna umgås med båda mina föräldrar trots att de är skilda sen många år tillbaka! Något av det bästa jag vet. Igår fikade jag med en kär gammal vän och fick ÄNTLIGEN min pepparkaksmuffins på Espresso House, mums! Sen blev det tid över för lite bebis-mys hos Cia och Linn. Världens gullunge alltså, som jag kommer sakna det där leendet och energin. På kvällen blev jag bjuden på middag av bästa tjejerna på Pepelino. Mkt trevligt! Sen blev det hem och kolla sista på fotbollen med pappa. Idag har jag försökt ta tag i min packning... Gått sådär :P är igång iaf, haha! Sen tittade en kompis förbi för en hejdå-kram och lite skitsnack. Kvällen har tillbringats i en soffa med trevligt sällskap och många goa skratt. Blev bjuden på käk och somnade gott på soffan innan det var dags att köra hem igen. Riktig myskväll! Och nu ligger jag här...
Hela situationen känns så overklig! Förstår inte att jag ska åka på lördag... Det ska bli så sjukt spännande! Men som jag kommer sakna alla nära och kära här hemma alltså! Ojoj! Ni vet vilka ni är <3 Behöver väl komma iväg en sväng för att uppskatta allt man har här hemma ordentligt igen. Jag har mkt kul att se fram emot och att längta hem till, så det känns bra :) Tiden kommer bara springa iväg och innan jag minst hinner ana det så ska jag åka hem igen!
Dags att försöka sova! Klockan ringer tidigt imorgon för då ska det packas och städas för hela slanten!
Sov gott <3
Nya äventyr på ingång
Ja då var det snart dags att bege sig ut på nya äventyr. Jag har varit hemma från Korsika i ca 6 veckor. Tiden bara springer iväg. Och om ca 2 veckor bär det av mot varmare breddgrader igen. Det är med blandade känslor - spännande, roligt, skräckinjagande, ledsamt att lämna "hemma" och allt vad det innebär osv osv osv... herregud! Men vilket äventyr jag ska få vara med om. Jag ska nämligen bege mig till Västindien och ön Guadeloupe. Kan fortfarande inte förstå att det är sant... 4,5 månader i paradiset!
Egentligen skulle jag åkt nästa vecka redan. Men på grund av väldigt tråkiga omständigheter så har jag fått skjuta upp resan. Det är nämligen så att världens absolut bästa farfar somnade in förra veckan. Han är redan så oerhört saknad. Göteborg kommer aldrig bli det samma att besöka igen. Min älskade farfar! Det gick väldigt fort, precis som han själv ville, och han har levt ett långt och friskt liv. Försöker se de bra sakerna i allt tråkigt som hänt. Nu får han och farmor vara tillsammans igen. Ni kommer alltid att vara med oss! Älskar och saknar er!
